Om vi fick bestämma skulle vi biohacka hela svenska landslaget

Om vi fick bestämma skulle vi boosta hela svenska landslaget med kyla, rödljus, kompressionsbehandling och elektromagnetisk muskelstimulering. Oavsett sport.

Vi skulle lägga upp dagsscheman, veckoscheman och årsscheman, men framför allt skulle vi utgå från individen, för analysen är minst lika viktig som själva utförandet. I dag har vi till och med utrustning som på 15 sekunder kan ge ett mätbart värde kopplat till kroppens antioxidantstatus. Vilken Prysm iO-score har du idag?

Vi skulle försöka få atleten att kunna prestera bättre med mindre träning, eller återhämta sig bättre för att kunna träna mer och på så sätt prestera ännu bättre. Vi skulle arbeta med kroppen men också med huvudet, för prestation är fysisk men definitivt också mental. Det finns till och med forskning på metoder som kopplas till kroppens egna reparationsprocesser och frisättning av stamceller.

Men nu pratar vi inte om magi, och vi pratar inte alltid om maskiner för miljoner, även om en del av utrustningen kostar en hel del. Vi pratar om kombinationen av avancerad ny teknik och väldigt enkla, naturliga saker för att optimera kroppen.

Men framför allt pratar vi om vetskap.

Från vetenskap till vetskap

Det vetenskapliga är en sak, men för oss blir det riktigt intressant när vetenskapen kan förenklas till vetskap. Din vetskap och din kunskap om din egen kropp. Vad den behöver, vad den saknar, vad den klarar av och vad den kanske inte alls mår särskilt bra av.

För efter kunskap kommer förhoppningsvis förståelse. Efter förståelse kan motivation komma och efter motivation kanske något av det svåraste av allt, rutiner.

Biohacking handlar, enligt oss, till stor del om just det. Analys och kunskap om den egna kroppen och därefter möjligheten att optimera den, fysiskt men också mentalt. Vi kan arbeta med extrem kyla, olika våglängder av ljus, kompression och lufttryck och elektromagnetiska impulser. Det låter högteknologiskt och det är det också, men ibland kanske det mest avancerade vi kan göra är att förstå när vi behöver gå åt precis andra hållet.

Vi balanserar ett samhälle som tappat balansen

Vi lever mitt i en hälsovåg. Eller kanske snarare en hälsostorm, ibland nästan en tsunami. Samtidigt har vi förmodligen aldrig haft fler frestelser omkring oss. Oändliga hyllmeter med saker vi kan stoppa i oss, produkter vi smetar på oss och skärmar som vi ibland lyckas hypnotisera oss själva med i timmar.

Och sedan försöker vi balansera allt.

Det är lite så vi människor fungerar. Enkelhet verkar inte riktigt vara vår grej. Hur många olika sorters bars behöver vi egentligen och hur många smaker kan en energidryck komma i innan någon säger att nu räcker det?

Är balansen till allt detta verkligen att lägga sig på en bädd och köra Insculpt?

Nej, självklart inte.

Insculpt ersätter inte träning och rödljus ersätter inte sömn. En cryokammare kan inte frysa bort en dålig livsstil. Men de kan vara verktyg och komplement. Insculpt kan komplettera träningen, med betoning på träningen, precis som rödljusterapi, kyla, värme och kompression kan få sina platser i ett större pussel kring prestation och återhämtning.

Biohacking handlar för oss därför inte om att göra mindre av det som är bra för att en maskin ska göra jobbet. Det handlar om kunskap som förhoppningsvis leder till inspiration, inspiration som leder till motivation och motivation till mer, av det bättre.

För en elitidrottare ser balansen helt annorlunda ut

En toppidrottare äter ofta bättre än genomsnittet, tränar mer än nästan alla andra och har redan rutiner som många av oss bara kan drömma om. Deras problem är sällan att de behöver börja röra på sig. Problemet kan vara precis det motsatta.

De pressar kroppen till nivåer som den egentligen inte är byggd för att ligga på varje dag. Träning är hälsa, men på elitnivå är träning också en extrem fysisk stress. Där handlar balansen inte om att stå mellan två hyllor på ICA och försöka välja den minst dåliga middagen, utan om att balansera kroppens maximala fysiska kapacitet mot dess förmåga att återhämta sig, för att kunna träna, återhämta sig och sedan kunna träna igen.

Några procent kan vara skillnaden mellan botten och toppen, mellan att nästan hinna och att faktiskt hinna, mellan att vara tillgänglig för nästa match och att stå bredvid.

Tänk då om varje atlet verkligen visste mer om sin egen kropp. Inte bara hur snabbt den springer eller hur mycket den lyfter, utan hur den återhämtar sig, hur den reagerar och vad just den individen behöver.

Om de bara visste vad de skulle kunna göra, ibland med ganska enkla saker.

Kyla. Värme. Ljus. Jord.

Om vi fick bestämma skulle vi använda avancerad teknik, men vi skulle också lära oss att ibland göra precis tvärtom. Att stå barfota med jorden under fötterna, låta den tidiga morgonens solljus träffa oss innan telefonens skärm gör det, ibland låta kroppen känna riktig kyla, röra på oss och faktiskt ge oss själva tid att återhämta oss.

Vi tror på teknik. Det är ganska uppenbart. Men vi tror också på balansen mellan det högteknologiska och det fullständigt naturliga. Mellan mycket och lite, mellan att pressa och att återhämta, mellan att optimera och ibland bara låta kroppen göra det den har gjort långt innan någon kom på ordet biohacking.

Första steget är inte en cryokammare, rödljus eller elektromagnetiska impulser.

Det är medvetenhet. Sedan kunskap.

Och med mer av båda tror vi faktiskt att Sverige skulle kunna vinna mycket, i folkhälsan, i toppidrotten och i allt däremellan.

Länk till studien Cognitive Load and Dual-Task Performance in Individuals with and without Forward Head Posture